Italian Mannerist Painter, ca.1548-1628 Son of Antonio Palma. A greater artist than his father, his vast oeuvre represents the impact of central Italian Mannerism but principally of Jacopo Tintoretto on Venetian painting in the generation after Titian, Tintoretto and Paolo Veronese. He died in his late seventies and was occasionally referred to as 'il vecchio', but since the 17th century he has been known as 'il giovane' to distinguish him from his great uncle. He was virtually self-taught, apart from a presumed acquaintance with his father's workshop. In 1567 he came to the attention of Guidobaldo II della Rovere, Duke of Urbino, who was to support him for four years. A possible knowledge of Federico Barocci's art at the court of Urbino left little trace on his surviving early works. The Duke sent him to Rome for study, where he spent a few months apprenticed to an unknown artist. There his sympathy was with Taddeo Zuccaro and Federico Zuccaro, who influenced the graphic style of the drawing of Matteo da Lecce (1568; New York, Pierpont Morgan Lib.), his first dated work. His Roman sojourn, which lasted until c. 1573-4, made a direct impact on some of his Venetian works and indirectly made him receptive to Tintoretto's style. A tendency in Rome in the 1560s to retreat from the most artificial and decorative aspects of Mannerism in favour of naturalism was also to affect Palma's attitude to style in his mature works  Related Paintings of PALMA GIOVANE :. | The Pool | Recreation by our Gallery | San Giacomo Minore | Portrait of a Man atgy | Recreation by our Gallery |
Related Artists:
Mellen, Mary Blood
American Painter, 1817-1882
James Bonar
American 1864-1942
ulrica fredrica pasch
Ulrika Fredrika Pasch, född 10 juli 1735 i Stockholm, död 2 april 1796, var en svensk konstnär. Hon var dotter till konstnären Lorens Pasch d.ä. och Anna Helena Beckamn, syster till konstnären Lorens Pasch d.y. och brorsdotter till konstnären Johan Pasch. Ulrika Pasch började måla 1756 men hade tidigt tillsammans med sin bror fått undervisning av fadern. Hon blev hushållerska åt en släkting, men målade på fritiden. Under en tioårsperiod försörjde hon sin pappa och syster som professionell porträttmålare i Stockholm innan hennes bror återvände från sina studier utomlands 1766, då de började arbeta tillsammans. Deras samarbete beskrivs som harmoniskt och de valdes båda in i konstakademien 1773. Hon var inte den första kvinnan som valdes in i akademin, men hon var den första kvinnliga yrkeskonstnären som blev vald. Hon ska ha målat detaljerna på broderns tavlor, som klädesdetaljer och liknande. Ulrika hade en framgångsrik karriär och målade ofta porträtt av kungafamiljen och hovet. Hon ansökte dock upprepade gånger förgäves för en pension. Systern Helena Lovisa (1744-96) hushållade åt sina syskon. Trots att det sägs att hon själv var en ödmjuk person som aldrig framhävde sitt arbete, så är hon en av få kända självförsörjande kvinnliga yrkeskonstnärer i Skandinavien före artonhundratalet.